Inte död…

…Jag e bara lite seeg…

De funkar som bara inte riktigt

Oj oj.

Tortyr 3-4-5!

Okej… Skräckscenerna fortsätter.

Det har stått stilla här på bloggen, för jag har varit sådär typ halvdöende.

3. Infektionen i hålorna i munnen började lugna ner sig ett stycke efter den andra pencillinkurens 3. dag. Jag kunde långsamt börja äta och när jag åt FASTNADE en PASTABIT i stygnet på vänstra sidan. Jag försökte med tungan få bort resterna, men nej! Jag försökte med fingret, men nej! Tog till topps, Nix! Pinsett, Nepp! Till sist tog jag koktailstickan… Jag fick bort en bit, men inte allt. Följande dag satt resterna ännu kvar och jag blev tvungen att gå till Tandtortyrkammarstationen. Där konstaterades det att såret börjat växa fast , men ovanpå matresten. Hon tog fram cirkelsågen och sågade ut hakan på mig… Nå nä… Men hon fick skrapa upp såret, putsa det och ”Hoppas att det snart slutar blöda igen”, som hon uttryckte sig. Med munnen misshandlad en tredje gång gick jag nu snällt och lydigt på rutin och hämtade min räkning för sessionen. Inte får man bli torterad gratis inte!

4. Munnen slutade blöda det gick ett dygn och så vaknade jag i 38 graders feber, febern steg och steg och tills 39, Jag såg hallucinationer och konverserade med blomställningen. Jag grät och bad till Gud att jag fick bli frisk. Jag hade ångest och höll på att krypa ur mitt förstånd. I ett dygn var jag helt väck, ingen kontakt med världen. Sen steg jag upp ur sängen och gick ut på promenad. Febern var borta, migränen var här! Jag var så slut efter den höga febern att jag somnade sittandes, kunde inte gå och lägga mig för jag hade så stark ångest. En dag sov jag sittandes, sen

5. Började jag spy och spy. Spydde en dag och bytte till den andra ändan. Under 3 dagar sket jag för kung och fosterland.

Nu verker det bara i munnen, men om jag inte nu får vara frisk, skickar jag in en reklamation till Gud och company.

Tortyr del.2

Tortyren fortsätter!

När det hade gått ungefär en vecka efter operationen, tog jag kontakt till tandläkaren igen. Jag kunde fortfarande inte öppna munnen mer en någon centimeter. Jag var svullen och såg ut som en hamster som hamstrat för väldigt dåliga tider. Hela huvudet värkte, inte som bara käkarna, eller tänderna, utan kindbenen, hakan, öronen… Jag åt bubbelt så mycket värkmedicin som man fick, 2 stycken värkmediciner, triangelmedicin + penicilin.

När jag kom till tortyrkammaren, var det faktist en ganska så sympatisk typ som tog emot mig. Han lovade att jag inte skulle dö, och att jag bra kunde fortssätta äta hästlass med mediciner, han tillochmed skrev ut mer.

Efter att han tagit en titt på resultatet av kirurgens misshandel på mina käkar, konstaterade han (dock utan att han sett in in munnen, man kunde ju inte, jag var så svullen så lederna inte funkade som de skulle) att jag hade en häftig infektion på båda sidorna.

Han smilade och skrev ut ännu mer medicin. Jag äter alltså nu två olika peniciliner… (gissa hur min mage mår…)

Jag läste igenom bipackssedeln (skojjigt ord de där ”bipackssedel”, liksom BI PACK … nå jo…) till den
nya penicilinen. Där stog att medicinen dödar ”alkueläimiä” (vet inte hur översätta) men jag såg krypande larver och små flugor i mina infekterade sår framför mig. JJJÄÄÄÄCK!

Nå, nu är de döda i varje fall! Men tortyren fortsätter…

Andra bloggar om: ,

Tortyr

I dag kände jag mig som en stackare som hamnat hos den kinesiska maffian som offer för tortyr…

…Nämligen en nazitandkirurg med sin sissi-sköterska utövade kirurgiska ingrepp på mina stackars fanskapständer. Nazikirurgen hade genomplåtat min käke och påstod att fanskapständerna låg illa till, skapade problem och skulle bort.

Först gav de mig droger, så jag inte skulle flippa ur direkt och tappa medvetetande. Diapam 2x5mg (normalt tar jag en halv…) Sen täckte de mig med operationstäcket där bara näsan och den gapande munnen stack ut ur ett hål. Sen kom SPRUTAN! De kändes som om hon tryckte den så långt in att den kom ut på andra sidan. Det bara knastrade när hon med kraft klämde in sprutan här och där, genom senor och brosk, nerver och allt det där ni vet. Sen STACK hon! Hon bara lämnade mig där med sissi-sköterskan och lät giftet tränga in i ådra efter ådra. Sakta men säkert försvann läppen, tungan, svalget, hakan. Jag nästan hörde hur giftet forsade fram i min kropp och stal millimeter efter millimeter av min kropp.

Nu kom nazitandkirurgmaffialedaren tillbax, hon hade bara måsta hjälpa en mindre erfaren kollega att tortera sitt offer. Men nu var hon här igen, sa hon.

Jag såg ju henne inte men jag kände mer än väl hennes intensiva elaka leende mot min gapande hjälplösa mun.

Då börjar vi, sa hon.

Först tog hon och skrapade bort lagret med kött som ännu helt täckte fandomstanden. ett ”sprickande” ljud hördes, srrätch!

Sen skar hon upp huden omkring tanden för att komma åt att trycka nåt långt och vasst under tanden. Jag hyperventilerade och försökte vända bort huvudet från tortererskan. sissi-sköterskan tog i mitt huvud och vred det tillbax. ”Håll huvudet på plats nu, eller så blir det mycket värre” mumlade den blodtörstige kirurgen.

Hon slutade för någon sekund. Jag trodde det fötts medlidande och empati hos henne, men i själva verket bytte hon bara tortyrinstrument… BORREN!!! Jag började gråta och flaxa med händerna. tårarna strittade och fyllde de totalt ocoola solbrillorna de nedvärderande hade lagt på mig.

”Nu borrar jag för att spjälka tanden” sade hon kallt. BRRRÖTÖTÖTÖTÖTÖRRRRRR-briiiiiiiirtrtrrr!

”AAAAAAA!” Skrek jag och sparkade vilt med fötterna, skorna flög av i och landade på golvet i ett pang! Andra in i skåpsdörren klånkPADAMM! Bedövningsgiftet hade inte nått till denna nerv och smärtan strålade som en iskall blixt genom hela skallen. Fram med sprutan. krräch! Utan skor och sprattlandes slår jag knut på tårna medan nazikirurgen får fram en tång, sköterskan håller mitt huvud med allt hon orkar och kirurgtorteraren sliter och river. Nix! Tanden släpper inte. Lilla borrens tur VIIIIIIIU-VIIIIIIIIIuuuuuo! Tången. Jag tjuter och tårarna strittar. hon trycker nåt under tanden och bänder upp den från sina rötter. Äntligen nöjer hon sig. Hon plockar bort rester av tandflisor som inte kommit bort och syr fast såret. sen dog jag.

LILLA FLICKAN

KÄRASTE LILLA RONJA-LIV

GRATTIS PÅ 2 ÅRS DAGEN

JAG ÄLSKAR DIG!

ETT BARN

Ett barn som får kritik lär sig att fördöma
Ett barn som får möta fientlighet lär sig att slåss
Ett barn som görs till åtlöje utvecklar osäkerhet
Ett barn som ständigt får uppleva skam utvecklar skuldkänslor
Ett barn som behandlas med tolerans lär sig generositet
Ett barn som får uppmuntran utvecklar sin självkänsla
Ett barn som bemöts med vänskap lär sig känna förtroende
Ett barn som får uppleva rent spel lär sig rättvisa
Ett barn som accepteras och respekteras känner trygghet

Dorothy Law Holte

Dymma Miguel

Katten Miguel

Andra bloggar om: , ,