Vindens skugga

Halleluja!

Herre du min skapare och Gud – vilken bok!

Den här boken vågar jag skryta om och rekomendera.

Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón.

Jag har precis lyssnat på sista meningen i boken på min iPod, lagt ifrån mig hörlurarna och kan inget annat än lämna gröten för att kallna för sig själv i mikron som slutat surra och själv sätta mig på stolen intill köksbordet och bara stirra. Jag känner känslor jag aldrig känt förrut, och ser platser framför mig jag aldrig någonsin besökt. Ansikten, som inte liknar ansikten på någon jag känner, men som känns så verkliga och lävande att jag kunde röra vid dem, allt dansar omkring i mitt huvud. I en ända virvelvind omringas jag av bokens personer och händelser.

Daniel är tie år gammal när han med sin pappa år 1945 går genom Barcelonas gator i mårgongryningen. De är påväg till De bortglömda böckernas gravkammare. Där får han välja en bok som han skall adoptera och skydda och se till att den aldrig kommer bort. Ett mycket viktigt och livslångt åtagande, förklarar daniels pappa. Daniel gör sitt val och boken han valt; Vindens skugga skriven av den mystiske och försvunna författaren Julian Carax kommer att prägla hans liv och hela hans framtid.

Efter att jag nu en stund har återhämtat mig efter sista sidorna i boken, är min första reaktion att börja om på nytt från början med boken och köra den en gång till.

Jag tror att Vindens skugga är en bok som växer för varje gång man läser den och att den ordagrant är en bok man behöver läsa mer en en gång.

Boken hade ett för mig ganska invecklat språk, ett ganska svårt språk. Därför lyssnade jag mestadels till boken, ivarjefall mer än jag läste. Jag kände att boken var ALLT för spännande, inväcklad och bra för att lägga energi på att raggla sig fram bland bokstäverna och (för mig) svåra ord och att det därför var mer givande att lyssna på den.

Vindens skugga är en bok som man tror att man löst mysteriet i på förhand, men destu djupare in i boken man kommer destu mer överraskningar har den att komma med. Boken utspelar sig i ett dimmigt Barcelona. Våta, kalla gator och vackra hus och gränder. Taxibilar, cafeer, små butiker och mystiska män i olika kostymer. Lycka och misär, pengar och fattigdom, passion och besatthet… Men mest av allt kärlek och hat. Vindens skugga är en bok som slukar dig lävande. I boken finns både underbart vackra kvinnor och djävulskt onda personer, den tandlöse vise Fermin, den genomgrymme komissarie Fumero med svarta ögon av hat, mannen i mörkret utan ansikte, den feta bordellägaren och transvestit-urmakaren, mystik och skräck och politik.

Från och med nu, för varje gång jag går förbi vårt ”mini-bibliotek” här hemma, stannar min blick på boken med den rödvita texten Vindens skugga, som för mig känns som en magisk bok.

Andra bloggar om: Böcker, Litteratur, Recension