Tortyr

I dag kände jag mig som en stackare som hamnat hos den kinesiska maffian som offer för tortyr…

…Nämligen en nazitandkirurg med sin sissi-sköterska utövade kirurgiska ingrepp på mina stackars fanskapständer. Nazikirurgen hade genomplåtat min käke och påstod att fanskapständerna låg illa till, skapade problem och skulle bort.

Först gav de mig droger, så jag inte skulle flippa ur direkt och tappa medvetetande. Diapam 2×5mg (normalt tar jag en halv…) Sen täckte de mig med operationstäcket där bara näsan och den gapande munnen stack ut ur ett hål. Sen kom SPRUTAN! De kändes som om hon tryckte den så långt in att den kom ut på andra sidan. Det bara knastrade när hon med kraft klämde in sprutan här och där, genom senor och brosk, nerver och allt det där ni vet. Sen STACK hon! Hon bara lämnade mig där med sissi-sköterskan och lät giftet tränga in i ådra efter ådra. Sakta men säkert försvann läppen, tungan, svalget, hakan. Jag nästan hörde hur giftet forsade fram i min kropp och stal millimeter efter millimeter av min kropp.

Nu kom nazitandkirurgmaffialedaren tillbax, hon hade bara måsta hjälpa en mindre erfaren kollega att tortera sitt offer. Men nu var hon här igen, sa hon.

Jag såg ju henne inte men jag kände mer än väl hennes intensiva elaka leende mot min gapande hjälplösa mun.

Då börjar vi, sa hon.

Först tog hon och skrapade bort lagret med kött som ännu helt täckte fandomstanden. ett ”sprickande” ljud hördes, srrätch!

Sen skar hon upp huden omkring tanden för att komma åt att trycka nåt långt och vasst under tanden. Jag hyperventilerade och försökte vända bort huvudet från tortererskan. sissi-sköterskan tog i mitt huvud och vred det tillbax. ”Håll huvudet på plats nu, eller så blir det mycket värre” mumlade den blodtörstige kirurgen.

Hon slutade för någon sekund. Jag trodde det fötts medlidande och empati hos henne, men i själva verket bytte hon bara tortyrinstrument… BORREN!!! Jag började gråta och flaxa med händerna. tårarna strittade och fyllde de totalt ocoola solbrillorna de nedvärderande hade lagt på mig.

”Nu borrar jag för att spjälka tanden” sade hon kallt. BRRRÖTÖTÖTÖTÖTÖRRRRRR-briiiiiiiirtrtrrr!

”AAAAAAA!” Skrek jag och sparkade vilt med fötterna, skorna flög av i och landade på golvet i ett pang! Andra in i skåpsdörren klånkPADAMM! Bedövningsgiftet hade inte nått till denna nerv och smärtan strålade som en iskall blixt genom hela skallen. Fram med sprutan. krräch! Utan skor och sprattlandes slår jag knut på tårna medan nazikirurgen får fram en tång, sköterskan håller mitt huvud med allt hon orkar och kirurgtorteraren sliter och river. Nix! Tanden släpper inte. Lilla borrens tur VIIIIIIIU-VIIIIIIIIIuuuuuo! Tången. Jag tjuter och tårarna strittar. hon trycker nåt under tanden och bänder upp den från sina rötter. Äntligen nöjer hon sig. Hon plockar bort rester av tandflisor som inte kommit bort och syr fast såret. sen dog jag.