Larv puppa fläsk

Jag började söka mig själv häromdan, för jag råkade titta mot spegeln och fick en chock när jag märkte att det inte var jag i spegelbilden.

”Oooh JÄNTTAN” ropade jag som en svordom, medan jag i mitt chocktillstånd tappade balansen och tumlade omkull för att sedan sakta krypa fram mot spegeln igen för att se om det jag såg var sant. Det var sant som FEN! Ingen carina där.

”Carina, cariiiina!” började jag ropa. Jag sökte överallt. ”Cariiinaaaa-CAARIIINAAA!!!”

”Häär, Hääär Hjäääälp! Hjääälp mig!

Jag såg mig omkring, men hittade mig inte. (Till saken hör att efter att barnen fötts (och kilona) har jag hört det där kvävda ropet ibland nu och då, men jag har inte kunna urskilja varifrån det kom.)

”HAAALOOO,, Vaar är Cariinaaaa??????”

Då hörde jag det igen,

”Piiiiiiiiip, piiiiiiip häääär,,,, häääääruuundeeeeer flääääskeeet…. Hjä-hjäääälp! Hjälpmiiig!”

Då insåg jag! Jag är fånge i min egen kropp! (eller någon annans, som det känns) Nu undrar jag bara:

Är det meningen att jag skall bli ihjälklämd och mosad och krossad tills jag dör i mörkret av fläskmassan som bara växer och växer?

…Eller…

Skall jag kläckas fram som sommarens vackraste fjäril…?

Andra bloggar om: Bantning, Tjock

RosaCarina = kändis

”DU! DEJ såg jag i en TIDNING i DAG! månadens bloggare (eller nåt sånt), och förnuftig lät du också. nu är jag nästan släkt med en kändis.” Skrev Ductile till mig i en kommentar på ett av mina tidigare inlägg. Först fattade jag typ inte ett smack av vad hon menade. Då kom gubben in och jag frågade om han förstog denna kommentar. Och det gjorde han.

Gubben uppfriskade mitt minne. Det visade sig att jag för en tid sen blev kontaktad av tidningen MåBra. Och resultatet blev en kort liten juttu om frosseri hamnade i augusti månads nummer. Så nu kan ni braka iväg till butiken och inhandla denna suveräna tidsskrift. (Där får ni även andra goda tips om platta magar och förhöjd sexlust…)

Andra bloggar om: Bantning, Frosseri, Tidning, Må Bra

Tugga dig fin

Jag håller värsta bull och chokladmånstret borta, med att grovt överbruka tuggummits årdinerade dagsdos… Cirka 24 tuggummin i dagen, och ett tuggummi tuggar jag på från 45-60 min. Jag måste ju ta ut tuggummit då jag skall äta sallad, eller någon annan soppa.
Ända problemet är bara att jag har muskel värk i käkarna (hmmm, jag bränner säkert kalorier med mitt tuggande…)
Muskelvärken strålar till öronen (trodde redan att jag hade öroninflamation) och nacken. Det i sin tur leder till migrän.
…Men vad gör man inte för en TAJT röv och skit snygg mage. He he!

Så hör ni grabbar och bryydar, tugga på bara!
Min mamma sade alltid när hon borstade mitt långa hår (med stora knutar och pasta och köttfers sås inne i tovårna,) så jag skräk och bölade som ett stucket svin:

”Vill man vara fin, måste man lida pin”

Då så.

Andra bloggar om: migrän, ordspråk, bantning, tuggummi

7:an

Ser man på!

Det fanns en 7:a på vår våg!

Och jag som var HELT säker att den hade försvunnit… Eller aldrig ens funnits. Men där är den, hur fiin som helst.

I går bestämde jag, att om den inte hittas innom ett dygn, så måste jag ringa till

Eniro, 0100 100:

- Kunka voin auttaa!?

- No, Carina tässä hei! Meidän 7:ka on kadonnut…

- Jahaa, noh, katsotaan… Missäs teidän seiska oli?

- Vaa’assa.

- No joo, aivan. Se lähti teidän naapuriin.

- Jaha! Laihduttako napurin rouvvakin? Vai minkä takia seiskamme päätti lähteä?

- Luulisin että he tarvitsivat seiskan, pojan kasvua varten… Mutta saattaa se olla että rouvvakin on laihtunut parisen kiloa.

- Noh, voisitko ilmoittaa sille seiskalle, että me täällä kotona tarvitaan sitä!?

- Asia selvä!

Men så behövde jag då alltså inte göra. Sjuan hade inte alls farit till grannen, den var kanske bara extra blyg.

Men ATT jag bläv glad att se den. Jag tjoade halva dagen. Och nog fick jag ha tålamod och kämpa för den också.

Andra bloggar om: viktminskning, finska, bantning

Jag började fundera här om dan. Och mindes nåt jag läst tidigare, någonstans…

Alla vi som bantar, vi är tjockisar.
Visst,okej!?!
Vi är i en process, en förminskningsprocess. På väg att bli mindre.
Så nu har vi då vårt förflutna: ”Tjockisen”.
Och vi arbetar, mot framtiden: ”Smal, snygg och sexig”.

Visst?!

Så var är vi nu?
I ett mellanstadie? I ”litetjockskallblismalsnartstadie”?
Jag märker att jag glömmer bort att uppskatta mig precis i denna stund. Att jag kollar tillbax på min ”extrema tjockis tid” (kållar tillbax… Helt som om det skulle vara förbi…) och lever för att blicka fram på ”smaltiden”.

Tjejjer (och killar) här kommer det jag läst:

”Om du står med ena benet i det förflutna och andra i framtiden…
Då strilar du ju i nuet.”

Och det är ju lite jobbigt. Tycker jag, man vill ju inte stå i pisset!?!
Så från och med nu, uppskattar jag mig själv i nuet. Jag ser inte ut så som jag önskar, ännu, men jag är fin ändå (vem vet om jag någonsin kommer att göra det, isånafall att jag inte gör det, så skulle det vara synd att ha satt så mycket tid på att vara missnöjd).
Jag kan ju dö i morgon, eller i kväll. Då vill jag inte bli ihågkommen som ”hon som skulle bli mindre”, eller ”honsomsattallsintidpåattbantaochalltidvarhungrigochsur”.Så vill jag inte ha det. Nix! Jag vill njuta av livet.

Andra bloggar om: bantning, viktminskning, liv, tankar

SUPERDIETEN!

Det här är helkul!

För dig som inte lyckas gå ner i vikt på NÅT sätt…

Andra bloggar om: viktminskning, diet, bantning, barn

Gyllene medelvägen

Enligt GI-dieten, som jag överlag lyckats gå ner i vikt ganska snabbt på kort tid, får man inte äta kolhydrater.

Enligt min tränare på gymmet skall jag äta mycket kolhydrater. I synnerhet då jag tränar…

Jag blir så förvirrad, vet inte riktigt vad jag skall tro…

…Det är nog bäst jag äter mest bara choklad…