Barn på bastukväll
Finns det nåt snuskigare än husets bastu i förorten?
…Antagligen, men den här bastun kommer nog högt upp på snuskighetsskalan. Men de var kul. Hah!
Jag har ganska nyligen kommit fram till, att ända sättet för småbarns föräldrar/familjer att överleva är genom att ha rytmer, rutiner. (Bra att märka efter 5 år av ”hållapåattdöavkaos”-syndrom… Att skaffa rutiner alltså.)
Så nu skaffar vi oss rutiner och därmed bastutur i husets bastu. Fredagar klockan 16-17. Jag har varit och köpt badrockar till hela familjen (utom till pappan, för… jag vet inte varför… föör, äh, pappor får göra sånt själv, eller int vet jag, men pappa blev utan!) Jag har kacklat som en hönsmor och betett mig som om vi skall till Södern. Packa väskan, köpa dricka, förbereda barnen… Jag var faktiskt riktigt nervis. Varför?!?
Jo, för dottern är allmänt totalt galet vild och skulle antagligen grilla sin älsklingshund på bastulaven om hon fick och sonen är dödsrädd för bastun.
…jo, han är det faktist, det är typ värsta fobin. Han har varit rädd för bastun hela sitt liv.
Så hur gick det?
Jooo, jag var typ 7 minuter i bastun. 10 min gick till att hoppa upp och ner mellan bastun och tvättrummet och hämta och föra och fixa och vattna och handduk och rumpduk och kastvatten, nej kastvatten dottern ut, sonen ut, dottern in sonen skrek…. 30 min gick till att tvätta stor, tvätta liten, nej rym inte, vänta här, inte springa, akta halt plask-PANG! UÄÄÄÄ!!! ojojojoj, hämta tutta, tvätta flicka ajajajaj, inte springa SLUTAHOPPAAA!!!! 5 min gick till väntajagskullebaraviljatvättahåretkanskelitetvålunderarmarna.
Sen kom vi upp och åt pizza och glass.
Hoppas det någon gång ännu blir en rutin för oss, för avslappnande är det inte på nåt vis.