Bröllopsrapport

Jepps, bilder skall bli!
De blir dock inte så bra bilder, för min bror glömde batteriet till sin mega-super-bauta-huippu kamera, så vi kunde naturligtvis inte fota med den…
Nödlösningen var pappas kinesiskt talande lilla digikamera, och med den fotade vi väldigt lite.
Fotona kommer då pappas Titte (nybliven farmor) kommer tillbax hem från sin baby-tittar semester. Då hon farit iväg med ”kamera snabeln”, har vi inte ännu haft möjlighet att få bilderna till datorn… Men skall bli!

De som gifte sig, var min ”plast bror”-Johan och hans Madde. Maddes klänning var en självdesignad, simpel, men grymt vacker klänning. Hon bar en bukett vita Fresior, och senare, en diamantring i vitt guld.

Middagen var en proffsig och enormt god, lyxig uppsättning med förrätt, varmrrätt och efterrätt, som alla hämtades till bordet. Dessa avnjöt vi under 5 och 1/2 timme tal. (…huh ) Det serverades förrättsdrinkar, vitt till den egentliga förrätten, rött till maten, och efterrätts likör med efterrätten. Med bröllopstårtan en timme senare, serverades konjak, och Bailey’s.

Festen efter vigsen började 15.30 och avslutades 05.00 i en herrgård lite utanför Stockholm. Gästerna överrnattade på herrgården i egna rum och vaknade följande morgon för att fortsätta firandet av Johan och Madeleines förbund.

10.30 serverades brunch, där bruden strålade som solen och var underbart vacker i sin lilla vita spetsklänning som slutade strax ovanför knäna. Runt halsen glittrade en liten diamant, men den glittrade inget emot lyckan i brudparets ögon. Brunchen varade fram till 14.30 då gästerna checkade ut ur sina rum och önskade paret en sista gång lycka till på färden, före paret skulle fara till Aruba på en 2 veckors bröllopsresa.

Grattis kära

Johan & Madeleine

 

PS. Jag kastade inte rött vin på någon, men någon kastade vitt vin på mig…

Andra bloggar om: Bröllop, Kärlek, Vänner

Groddjuren i fara

Det är nämligen så, att groddjuren är i fara att bli utrotade. Iförsta hand handlar det om den starka uv-strolningen.

En längre tid har forskare varit oroliga över det allt mer tunna ozonlagret. Människor uppmuntras att tänka mer på miljön och det blir allt mer vanligt att miljöräddnings projekt starttas i olika grundskolor.

Från alla håll och kanter blir vi upplysta om vårt desstruktiva sätt att läva och där med uppmuntras att använda mindre hårspray, deodorant och acne cremer… (för att inte nämna hårfärg… Uuuuh, ruskig ozonlagersförstörare.)

Och trotts all upplysning och faktummet att många tånnåringar valt att stinka svett och låta håret flyga fritt i vinden utan att försöka styra det med diverrse hårprodukter och att många tilloch med tycks lämmna håren otvättade, med hopp om att rädda världen, ozonlagret och groddjuren. Trotts allt detta, så tunnas ozonlagret ut allt för snabbt för groddjuren.

Forskare och biologer har nu, en längre tid också försökt hindra grodorna från solsemestrar. och dessutom upplyst dem om alla olika möjligheter av solskydd. (Niveas solkremer är bra. De har serier för ”såna som gillar att simma” och ”sprut-solskydd”, för såna som inte vill smeta ner sina händer.)

Allt detta, men grodorna fortsätter att utsättas för uv-strolningar och då också vara i risk för att utrotas.

Men, det är inte bara det som hotar grodorna. Utan nu också mänsklighetens ständigt (som det verkar) växande behov av sexuellt umgänge och tonnoringarnas sexlust…

…Olika kampanjer om skyddad sex och sätt att hindra oönskad tillökning, har resulterat i större konsumtion av preventivmedel.

Detta är ett problem för grodorna.

…Mmmm, det är sant!

Så här är det…

Kvinnor äter P-piller, kvinnor får där med i sig hormoner. Kvinnor har kisibrott, går och kissar och i urinet fiss en del av hormonerna, som nu hammnar i vessabyttan med vatten, vattnet spolas, vattnet åker iväg. Någonstans på vägen hammnar vattnet med hormonerna i naturen (vet dock inte när) och flyter omkring med det ”vanliga” vattnet…

Grodorna plaskar där efter i vattnet och vet ni vad!?

Tro det eller inte, men hormonerna som kvinnan på övrevåningen presis nyss kissat ut, och grodorna nu simmar i, gör att grodorna får i sig dessa hormoner. Nu blir grodorna lite förvirrade av hormonerna, och byter kön.

Just det!

Och inte bara P-piller, utan också P-plåster, som slängs bort.

Detta har Cecilia Berg vid Uppsala Universitet  kommit fram till, när hon  sprutat hormonvatten på grodyngel.  Grodyngel som skulle blivit hanar, utväcklade äggstockar istället för testicklar.

Så nu, mina damer… Nu har ni ännu en sak att känna samvetskval för.

Halloo Bloggvärld

Äntligen inne på wordpress! Oooh! Uunderbaaart!

Jag måste alltså flyga ända till Sverige, för att komma åt min blogg…

…Okej, så dramatiskt var det inte. Men jag är nu ändå alltså i Stockholm hos faran-min.

Och eftersom VÅRTINTERNETTIGEENHAARVARITAAAAVSTÄNGT, så är jag mer en glad att få denna suveräna chans att ta en titt in i bloggvärlden.

Son ni ser, har jag blivit tvungen att pina er med åsynen av denna outhärdigt jobbiga blogg utsikt…

…Alltså det jag försöker säga är…

Natten före nätet dog, satt jag uppe och mixtrade med utseeendet på min blogg. Jag blev dock SÅ trött, så jag var tvungen att lämna projektet på hälft. Och för att det inte skulle se ”halvfärdigt” ut, använde jag mig av wordpress ”egena bloggutseende”. Detta skulle dock åtgärdas följande dag, efter en skön natt sömn, men då jag sen skulle ta tag i saken, hade nätet blivit avstängt… ….Där av detta pinsamma utseende.

Jag lovar dock, villt och heligt att jag nu, på pappsens nät och därav pappsens kostnad (naturligt) snabbast möjligast fixa till sidans utseend.

På återskrivande:

RC

En degig långfredag i Röninge

I dag har varit en skön dag.

Vi har bara degat, och legat och jäst.

I mårse tittade vi pappa, titte och jag på Lotta på bråkmakargatan på tv.

Där låg titte i sin (eller pappas) morgrock, på soffan. Pappa halvlåg i fåtöljen som man kan dra upp ett fotstöd på. Han hade fjärrkontrollen i handen, för han skulle ju fortsätta surfa på kanalerna… Fast de blev aldrig av, lotta fick övertag över kanalsurfandet. Jag satt i lederfotöljen, med ena benet överarmstödet. Mina gula mjukisbyxor och mittnattlinne var perfekt klädsel för bråkmakar lottas trottsiga humor på långfredagsmorgon.

Glad påsk till er alla!

Blue 1, nat såo fann!

Ja, tjingeling. Och hälsningar från Svealandet, riket med storyna på mjölburkarna.

Igår på kvälle körde gubbens farsa mig till flygfältet. Planet skulle starta från Vanda flygfält 21.45. Jag checkade in, och pussade gubben på nosen, vinkade hej-hej och trampade in genom tullen (där jag fick lämna mitt leppomada, för att kaptenen behövde det… nå nä, för att dåm har nån dum ”litkulag”.

Ååh, tänkte jag, nu skall jag riktigt njuta. Jag hade inte ens dåligt samvete för att jag lämnat gubben ensam med barnen, det hade han sett till.

De skulle bli SÅ skönt.

Jag strosade sakta omkrink på det döda, mörka flygfältet. Där R-kiosken var det ända öppna stället förutom cafeet. Tramppade i i ärrän, köpte mig en bok.

Precis när jag börjar dra mig mot min gate, ser jag en hop med svärande finnar (inget konstigt iochförsig). Kommer fram till gateen, och däe är inte en endaste en typ, inget flygplan, ingenting.

Går till skärmen och kollar om jag missat nåt, och…

Plane is delayed!

Njaeeej… no, nu klarar jag det här tänkte jag och ställde mig vid den nya gaten.

Där på skärmen stog det, att mer information skulle vi få klockan 22.30.

Neeej! Jag orkar inte tänkte jag, ringde till farsan, som sa att de är grym hässäkkä på Arlanda, flygledarna strulade nåt.

Jag gick till cafeet och köppte en joggi, en mackis, en kafi och en flaska vatten. De kostade 8.50€. Precis när jag betalat och satt mig i bordet för att äta, uppropar dom: ni som skulle åka med: ”123456″ planet till Stockholm. Ni kan hämta en matsedel vid kundbetjäningen.
Jag sprack! De e inte sant, tänkte jag. Nu fick jag en sedel, att köpa nåt för, efter att jag själv köppt det jag ville ha, med mina sista kontanter. Typiskt!
22.30 fick vi information om att planet lyfter 00.05.
Jag var så trött, så trött. Mina ögon hölls inte uppe, jag var vaken, men jag orkade inte hålla ögonen öppna. 00.20 lyfte planet.
På flyget berättade kaptenen att lufttrafikgubbarna var sjuka, att det normalt skulle finnas 10 st. på jobb och att idag var dåm bara 4. På flygfältet sade dåm att gubbarna streikade, pappa hade en 3:dje versjon.. Vad det berodde på, har jag alltså inte riktig blivit klok på, men när klockan slog 2.30 slog mitt huvude ner på tempurawanabe-dynan, sen efter det brydde jag mig inte så mycket om flyg eller inte flyg gubbar… Jag brydde mig faktist inte om en endaste en gubbe, bara nukkumatti.

Hälsningar från Sverige!