RosaCarina i förorten

Entries categorized as ‘utveckling’

ETT BARN

april 17, 2008 · 2 kommentarer

Ett barn som får kritik lär sig att fördöma
Ett barn som får möta fientlighet lär sig att slåss
Ett barn som görs till åtlöje utvecklar osäkerhet
Ett barn som ständigt får uppleva skam utvecklar skuldkänslor
Ett barn som behandlas med tolerans lär sig generositet
Ett barn som får uppmuntran utvecklar sin självkänsla
Ett barn som bemöts med vänskap lär sig känna förtroende
Ett barn som får uppleva rent spel lär sig rättvisa
Ett barn som accepteras och respekteras känner trygghet

Dorothy Law Holte

Kategorier: Liv · barn · känslor · utveckling

dagboken

mars 14, 2008 · 3 kommentarer

Idag har jag vuxit!

Första gången på länge, hade jag ordentlig ångest. Har faktist inte känt av ens en susning av panik sen före julen. Då var attackerna så häftiga att jag fick en ny medicin, som verkligen fungerat, och fungerat till så stor grad att jag helt glömt bort hela känslan av ångest…

…Utom då idag. Jag vaknade med ångest och sakta men säkert höll det på att utarta sig till ett panikanfall. Det var vidrigt, och hela min tro på en ångestfri framtid rasade samman. Kände mig som om jag höll på att kvävas och försökte förstå hur jag överhuvudtaget ens överlevt de långa veckorna och ibland till och med månaderna med ständig ångest, tårar och smärta.

Jag blev rädd, rädd att den här känslan, den krypande ångesten jag inte kunde skaka bort, nu var här för att stanna. Jag kände mig dum och snopen, att jag inte fattat att uppskatta den tid sen julen som jag varit utan ångest… Hur hade jag varit så dum att jag trott att dom här strömmarna av obehag och plågande kraft skulle lämna mig ifred i framtiden? varför hade jag inte förstått att vara tacksam över tiden jag fått känna på livet, utan rädsla och utan en kvävande rem kring halsen och magen och utan känslan av att ständigt vilja springa ut ur sin kropp?

Jag var rädd för att jag den här gången inte mera skulle orka.

Men jag fick krafter, vet inte varifrån och varför. Men jag lämnade min mat, mitt kaffe och allt jag försökt koka ihop för att få nåt ätbart i mig, om ångesten skulle lätta då blodsockret stigit. Jag lämnade allt och tog jackan på mig och gick ut. Med min skrikande migrän och kvävande hals, med rädslan över att vara rädd och gråten skrikandes i min kropp, bärde mina egna ben iväg mig mot skogen. Jag fattade inte vad jag höll på med eller om jag skulle komma hem igen eller hur jag ens klarade att vara ute med denna smällande migrän, men mot skogen traskade jag.

Skogen, min STÖRSTA rädsla. Att gå ensam i skogen. Det har jag aldrig gjort i mitt vuxna liv, jag är livsrädd för skogen. Småningom började jag känna hur ångesten på nåt vis fick större utrymme. Den fick en större yta att härja på, därmed bläv den mildare. (Som blandsaft… Sättar man mera vatten blir saften svagare, desto större glas du har desto mera vatten ryms det och desto svagare blir saften, ända tills den smakar bara vatten…) Jag gick djupare in i skogen och till sist försvann ångesten, paniken, allt var borta. Det var knäpptyst. Stilla. Jag stannade, stannade för att se mig omkring.

…Jag var ensam ute i skogen, i tystnaden. Jag var inte rädd.

Jag blev så lycklig, att jag började gråta och nu är jag inte rädd för ångesten och paniken mera. Jag tror jag kan ta den under kontroll.

När jag for ut utan att veta vad jag gjorde, hade jag satt på mig bara ett par små skor med öppna hälar. Med totalt leriga och dyblöta fötter och en huvudvärk som inte bad om förlåtelse, började jag med stoltheten och glädjetårarna att söka mig tillbax mot hemmet. (Hade dock vandrat så pass långt att jag inte hittade tillbax i tid, utan direkt från skogen fick jag hoppa på en buss och fara till dagis och hämta barnen.)

Men jag klarade det. Och utan att någon var där och tröstade mig.

Jag kände att jag vuxit.

I dag har jag vuxit.

Andra bloggar om: , , ,

Kategorier: Liv · känslor · utveckling

Nytt nya livsmåtto (Eller va vitsit de nu heter)

november 13, 2007 · 5 kommentarer

 

 

PRAKTISKA LÖSNINGAR

&

STÄNDIG FÖRNYELSE

Detta i sammarbete med:

- Min man    

- IKEA          

- Och Bibeln 

 

        

Kategorier: Liv · utveckling

Babyn har talat

oktober 2, 2007 · 3 kommentarer

Min babys, min lilla flicka, har idag format sina små smultronröda läppar och sagt sitt första ord.

”GURKA”

Så vackert ord… Gurka. :)

Nu har gurka fått en helt ny innebörd. Jag har inte tidigare gillat gurka… Men nu gillar jag.
Andra bloggar om: , , , , ,

Kategorier: Liv · Språk · barn · familj · känslor · kärlek · mamma · pappa · utveckling

I´m fattered (…I guess)

september 11, 2007 · 5 kommentarer

Kategorier: Liv · känslor · mamma · musik · utveckling · youtube

KAOS!

september 3, 2007 · 5 kommentarer

…Jag säger inte att vi är den städigare typen av familj… Liksom absolut inte pedantiska eller så… Men nu… NU har vi liksom KAOS!

Vi kan ju förståss skylla på att vi håller på att måla om hela lägenheten, meen det faktummet är nog inte alls orsaken till kaosfaktorn, (om vi nu skall vara riktigt ärliga). …Ja, snarare tvärtom… FÖR att vi så länge haft sånt stök och verkligen försökt avskaffa denna situation på miljoner olika sätt, har det inte riktigt lyckats. Så nu, nu fick vi en ide (fastän den kanske var undermedveten precis vid den stunden…).

Vi skulle måla och möblera om! :D (…Och detta efter att vi försökt hitta en ny lägenhet, utan resultat, för att helt kallt FLY kaoset och liksom bara på nåt vis starta om från börja, liksom ett nytt liv…)

Ivarjefall… Vi har alltså ett kaotiskt hem.

I går när jag var på gården med snorisarna, kom sonens kompis fram till mig och frågade om hon fick komma hem till oss och leka. Jag sade att hon skulle fråga min gubbe, för det var han som skulle vara hemma med snorisarna den dagen. Hon har aldrig tidigare varit hos oss, så sonen sade att han skulle följa med henne upp till gubben och fråga.

Gubben menade att det säkert skulle ordna sig, men först följande dag, då klockan ren var kvällsgröt. De tyckte hon också att skulle funka.

Hon kom ner till gården där jag lekte, med lillsnorisen och berättade vad gubben sagt.

Hon tyckte det skulle bli kul, jag också, tills hon sade…

- Koittakaas nyt siivota vähän ennen sitä, jooko… (kanske ni borde försöka städa lite före det, visst!?!)

Jag höll på att DÖ av pinsamhet. Log snällt, och lovade försöka…

Jag har alltså blivit tillrättavisad av en 6-åring.

Andra bloggar om: , , , , ,

Kategorier: Liv · barn · familj · mamma · pappa · utveckling

Groddjuren i fara

augusti 17, 2007 · 4 kommentarer

Det är nämligen så, att groddjuren är i fara att bli utrotade. Iförsta hand handlar det om den starka uv-strolningen.

En längre tid har forskare varit oroliga över det allt mer tunna ozonlagret. Människor uppmuntras att tänka mer på miljön och det blir allt mer vanligt att miljöräddnings projekt starttas i olika grundskolor.

Från alla håll och kanter blir vi upplysta om vårt desstruktiva sätt att läva och där med uppmuntras att använda mindre hårspray, deodorant och acne cremer… (för att inte nämna hårfärg… Uuuuh, ruskig ozonlagersförstörare.)

Och trotts all upplysning och faktummet att många tånnåringar valt att stinka svett och låta håret flyga fritt i vinden utan att försöka styra det med diverrse hårprodukter och att många tilloch med tycks lämmna håren otvättade, med hopp om att rädda världen, ozonlagret och groddjuren. Trotts allt detta, så tunnas ozonlagret ut allt för snabbt för groddjuren.

Forskare och biologer har nu, en längre tid också försökt hindra grodorna från solsemestrar. och dessutom upplyst dem om alla olika möjligheter av solskydd. (Niveas solkremer är bra. De har serier för ”såna som gillar att simma” och ”sprut-solskydd”, för såna som inte vill smeta ner sina händer.)

Allt detta, men grodorna fortsätter att utsättas för uv-strolningar och då också vara i risk för att utrotas.

Men, det är inte bara det som hotar grodorna. Utan nu också mänsklighetens ständigt (som det verkar) växande behov av sexuellt umgänge och tonnoringarnas sexlust…

…Olika kampanjer om skyddad sex och sätt att hindra oönskad tillökning, har resulterat i större konsumtion av preventivmedel.

Detta är ett problem för grodorna.

…Mmmm, det är sant!

Så här är det…

Kvinnor äter P-piller, kvinnor får där med i sig hormoner. Kvinnor har kisibrott, går och kissar och i urinet fiss en del av hormonerna, som nu hammnar i vessabyttan med vatten, vattnet spolas, vattnet åker iväg. Någonstans på vägen hammnar vattnet med hormonerna i naturen (vet dock inte när) och flyter omkring med det ”vanliga” vattnet…

Grodorna plaskar där efter i vattnet och vet ni vad!?

Tro det eller inte, men hormonerna som kvinnan på övrevåningen presis nyss kissat ut, och grodorna nu simmar i, gör att grodorna får i sig dessa hormoner. Nu blir grodorna lite förvirrade av hormonerna, och byter kön.

Just det!

Och inte bara P-piller, utan också P-plåster, som slängs bort.

Detta har Cecilia Berg vid Uppsala Universitet  kommit fram till, när hon  sprutat hormonvatten på grodyngel.  Grodyngel som skulle blivit hanar, utväcklade äggstockar istället för testicklar.

Så nu, mina damer… Nu har ni ännu en sak att känna samvetskval för.

Kategorier: Sverige · sex · undersökningar · utveckling

Magmuskeln

maj 28, 2007 · Kommentera

I DAG, när jag var på body balance…
(Härlig gympatimme, annars)

Så, mitt i allt jumppande, fick jag akut kramp i min sidomagmuskel. Det gjorde helt grymt ont!

…Men det var ändå jätte positivt…
…För NU vet jag att jag har en magmuskel :D

Hahha! (Det var inte bara fläsk där, tsss!)

Andra bloggar om: , ,

Kategorier: Liv · utveckling · viktminskning

7:an

maj 14, 2007 · 4 kommentarer

Ser man på!

Det fanns en 7:a på vår våg!

Och jag som var HELT säker att den hade försvunnit… Eller aldrig ens funnits. Men där är den, hur fiin som helst.

I går bestämde jag, att om den inte hittas innom ett dygn, så måste jag ringa till

Eniro, 0100 100:

- Kunka voin auttaa!?

- No, Carina tässä hei! Meidän 7:ka on kadonnut…

- Jahaa, noh, katsotaan… Missäs teidän seiska oli?

- Vaa’assa.

- No joo, aivan. Se lähti teidän naapuriin.

- Jaha! Laihduttako napurin rouvvakin? Vai minkä takia seiskamme päätti lähteä?

- Luulisin että he tarvitsivat seiskan, pojan kasvua varten… Mutta saattaa se olla että rouvvakin on laihtunut parisen kiloa.

- Noh, voisitko ilmoittaa sille seiskalle, että me täällä kotona tarvitaan sitä!?

- Asia selvä!

Men så behövde jag då alltså inte göra. Sjuan hade inte alls farit till grannen, den var kanske bara extra blyg.

Men ATT jag bläv glad att se den. Jag tjoade halva dagen. Och nog fick jag ha tålamod och kämpa för den också.

Andra bloggar om: , ,

Kategorier: Finska · Liv · bantning · utveckling

Sidlänges

maj 4, 2007 · 1 kommentar

”Mamma! Du har blivit smalare!”

Utropar sonen med ett stort smil och oskyldiga ögon.

”Jaha, oj, TACK!”

Funderar på saken en stund, medan jag traskar mot vessan.

Sen säger jag: ”Det var snällt sagt! Vem har lärt dig att säga så?”

”Jag kom själv på det…” Säger sonen, och sätter huvudet på sned.

”De är snällt sagt” fortsätter jag… ”Om man menar det, alltså. Om man inte menar det, så är det inte så snällt…”

”Men jag menar det, mamma! Du skall gå till tamburen och titta dig i spegeln, du skall titta sidlänges. Du har blivit smalare.”

Andra bloggar om: , , ,

Kategorier: barn · familj · mamma · undersökningar · utveckling