Evolution of dance

Till min man och hans lillebror:

Och sen till resten av er:

Andra bloggar om: Dans, Show, YouTube

Den mystiske kakan…

Snabbt, snabbt lade jag på kaffe. Tänkte jag skulle hinna dricka en uppigande kopp innan jag hämtar barnen.

Kaffet puttrade på när jag mitt i allt insåg att jag inte hade NÅT, precis INGENTING att juta av med min kopp. Panikslaget gick jag igenom varje skåp, varje ficka, varje gömma jag någonsin haft. INGET!

Jag öppnade frysen. Den var tom, förutom…

…Förutom en lite plast burk, med urgammal tigerkaka i.3 skivor närmare bestämt. De var genom frusna och sega på ett sånt där kånstigt sätt kakor blir då de varit för länge i frysen.

Jag plockade fram kakan, lede skivorna på en tallrik och in i mikron. Jag sjusterade värmen och var väldigt noga med att de inte skulle bli för varma. Dety skulle resultera i att de förutom att de var snuskigt frysta också skulle bli stenhårda. Jag startade mikron, hällde upp kaffe, sen lite mjölk.

KNACKS!! Hördes från mikron…

Jag hoppade till och rusade fram… KAAKORNAAA!

När jag öppnade luckan, slog en miniliten låga emot mig. Kakan BRANN! Brann, som i BRINNA!

Hur kan en kaka börja brinna i mikron, på några sekunder?

Var det nåt fel på mikron? Eller försöker min fars flickvän (det var hon som bakat kakan… Antar jag väll…?) ta livet av mig med GIFT (som inte tål värme), eller kanske var det EXPLOSSIONSÄMNEN,!?! (Nedfrysta sådana…)

…Eller har min Irakiske granne insstallerat en bomb i mikron?

Var det menat att hända mig, eller är någon familjemedlem i fara…?

…Hur som hälst, så luktar här ARMA bränt!

Andra bloggar om: brand, mikro, kaka, mordförsök

Ångan bränner i mitt ansikte

Från mitt ansikte droppar en droppe. Den heta ångan bränner mitt ansikte. Jag kan ana en kallt brännande lukt i min snorfyllda näsgång. Halogenlampan reflekteras i det fuktiga tigerbalsamet på mitt bröst. Jag känner mig…

jag är förkyld.

Andra bloggar om: Förkylning, Snor, Tigerbalsam

Albino?

Min pappa och hans Titte, köppte precis 2 undulater. Farsan vet inte ett dyft om djuren, men det gör inget. De skall bli de nya försällningscheferna på pappas butik. De skall härska över vattenfall och basänger och granit och sten.

En av fåglarna är hel gul, och den har röda ögon… Nu undrar jag om den är albino..?

Vilket jag antar att den är då den har röda ögon. Någon som vet nåt om fåglar?

Och det riktiga mysteriet…

Jag tycker att den verkar blind. Kan de vara att albino undulater blir blinda? Så där som albino katter oftast är döva!?!

Hmmm?

Blind?

Svar efterlyses.

Andra bloggar om: Undulat, albino, fågel

Soundtrack of my life: 3

Är tillbaks i stan. Vet inte för hur länge. Och vad nästa steg skall vara. Funderar på hur länge jag ska stanna och på vart jag sedan eventuellt ska fara. Funderar på om det lönar sig att fundera på om man ska fara eller stanna. Ni vet. Sommar. Hjärnan fungerar inte. Hur som helst. Har nyss kommit hem från jumppan. Sitter svettig och äcklig med jumppakläderna på, äter körsbär och petar mig i näsan. Går tyst igenom sommarens händelser i huvudet. Det har inte varit så många händelser, men det som har varit, har varit intensivt. Barnen har vuxit med en sån fart att man på morgonen inte är helt säker på om man känner igen dem när de väcker en. Man är inte helt säker på om man ska våga sig in i deras rum på natten. Sonens tankar har ytterligare avancerat. Han går omkring och funderar på politik, personlighetsdrag och Guds makt. Överlag har sonen blivit en väldigt hjälpande grabb. Dottern har utvecklat en mångfacetterad temperamentsskala. Själv minskar man i omfång. Man skulle ju förstås också vilja skryta med ett utvidgat förstånd, men något sådant har vi inte upplevt (ännu). Gubben går omkring mest i egna tankar, med en bok eller en motorsåg i högsta hugg. Min mamma kallar honom för professorn. (Ibland får man vara orolig och hoppas att han minns att det just nu var en motorsåg han läste sidotexten på och inte en ny roman. Vi får bara turvis stå på vakt och hoppas att allt går sin väg.) Nu börjar dom svettiga jumppakläderna att klia, behöver styra mina målmedvetna steg mot rummet där vattendropparna slår min kropp ren.

PS. Ville bara medfoga en liten situation: familjen sitter i matbordet. Vår lilla lilla bebis sitter med en stor vass metallgaffel och plockar i sig ärt efter ärt, noga genomtänkt. Sonen sitter mitt emot, äter snällt sin mat och sjunger hitlåtar från 1961. Min blick når makens. Han ler mot mig ett leende som bara vi förstår att betyder ”jag vet, älskling, visst har barnen blivit stora…!”

Och här är sonens version:

kroppsbalans

i dag var jag på BodyBalance-jumppa…

…så fes någon en riktig frat, efter det var balansen i min body borta.

gonatt, bloggisar.

Andra bloggar om: Prutt

Gyllene medelvägen

Enligt GI-dieten, som jag överlag lyckats gå ner i vikt ganska snabbt på kort tid, får man inte äta kolhydrater.

Enligt min tränare på gymmet skall jag äta mycket kolhydrater. I synnerhet då jag tränar…

Jag blir så förvirrad, vet inte riktigt vad jag skall tro…

…Det är nog bäst jag äter mest bara choklad…

Onani

Var i bibeln står det, att det är fel eller synd att onanera?

Eller står det överhuvudtaget. Kanske det bara är en tålkning som ”den sura, stränga, arga gubben, med bakåt slickat hår” fick fram ur nåt visst ställe i bibeln, då han levde för flera hundra år sedan och kyrkan ännu tyckte att sexualitet var nåt smutsigt. (inte för att vi gjort så mycket framsteg med det ännu häller, men kanske vi kommit lite längre med den frågan en på ”arga gubbens” tid.

jag förstår inte riktigt…

Jag har hört en massa ”inte onanera – predikningar”, men aldrig (tror jag) en förklarning att varför inte.

Här imellan vill jag fråga om vi alla tillattbörjamed är av samma åsikt… Att människan är en sexuell varelse, eller kanske en sexuell skapelse, Tsss. Vi tänker på sex, vi längtar efter sexuell tillfredsstellese, åtminståne tidvis. Jag tror att vi alla har blivit atraherade av någon speciell person, tanke eller doft, eller ljud, elle blabla bla… Vare sig man är härligt frälst, muslim, ateist, djur aktivist, pastor, lärare, stjärnskådare, herde, profs simmare, biblotekarie, buddist, Finländare, Thailändare, Svensk, tjock, smal, mörk, jus, eller annars bara tillhör kyrkan eller en församlingen. Vi är sexuella typer helt enkelt. Visst?!?

Okej. Så nu lär vi i församlingarna, att inte onanera, inte ha sex utanför äktenskap (vilket jag alltså inte tänker överhuvudtaget skriva om, nu här, sen någon annan gång. Jag talar alltså bara om onani nu.) inte ens känna nåt sexuellt. För de är synd. (ni som är lite visare, och vet mer får gärna rätta mig här)

Vi får alltså regler för nåt, vi själva, i själva verket knappt kan styra. Vi får regler, men inga alternativ. Här är de jag tycker är knäppt. INGA ALTERNATIV!!! Deär ju helt ofattbart.

Precis varenda person som någonsin haft med barn att göra, vet att man inte till ett barn bara skriker NEJ, när det gör nåt bet inte får. Skriker man bara NEJ, kommer barnet att göra samma sak om och om igen. När barnet alltså gör nåt som inte är tilllåtet, säger man neej och senförklararman,varförintebarnetfårgöraså. ”Neej Olle! Dra inte i spegeln, den kan falla ner på dig och gå sönder!” ”Neej Lisa! Slå inte lillasyster, det gör ont på henne och en dag växer hon och slår tillbax och då gör det dessutom ont på dig”

Ni gettar!?!

Nå, vad kan alternativen vara?

Jag anser, för det första, att kan man tillrättavisa fålk för onani, så skall man också kunna tala öppet om sex, vad onani är, vad det gör för skada, om det gör någon skada. Man behöver alltså, kunna tala på en personlig nivå, en mänsklig nivå.

Sen, man kan kanske föra fram det på ett annat sätt. (jag har bara hör predikanter säga bla, bla bla inte onanera bla bla.. (huh, då var det sagt..) Och bara som snabbast nämna dessa problem, kanske i slutet på en predika, just före förbönen, så man kan komma fram och få förlåtelse och förbön för sin synd.) Varför just så? Varför så hårt och grymma förbud? Vad gör det här till ungdomar som får höra det? Ungdomar som alldeles säkert alla vid nåt skäde av sitt liv har problem (om vi nu vill kalla det så) med just detta? Det är ju fysiskt omöjligt i tånnåren att INTE ha sådana problem. Kroppen förändras, inte bara på utsidan utan även på insidan. Hormoner åker bergodalbana upp och ner. Överproduceras och under, fören allt hittar sin rätta plats. Varför är det då synd? Har inte ungdomar tillräckligt annat att oroa sig för? Skall de ännu måsta känna skam för att deras hårmon producering sätter igång? Inte är det synd att ha facet fullt med finnar, och inte är det synd att få mens… (Åtminståne senast jag checkade…)

Kan man då inte, utan att direkt smälla ärendet i nyllet på fålk, förklara konsekvenserna med onani? Kan man inte förklara ärendet och på så sätt låta fålk tänka själva och då med eget huvud komma fram till att det inte är en sak man själv vill utsätta sig för?

Om man strängt säger: INTE ONANERA, FY SYND!!! Och Pia får höra att hon syndar alldeles förskräckligt, och Jontte vet att han bara inte klarar av att sluta, kommer det att föra dem bort från församlingarna, bort från Gud. Skammen, som de inte kan /vill ta tag i. ”Usch vad hämsk jag är! Jag måste vara kånstig, då jag är så kåt hela tiden. Och ingen annan, ingen annan kan vara så häsk och syndig som jag. Ingen okring mig reagerar, pastorn har säkert aldrig haft så fruktansvärda problem som jag, han skulle häller inte förstå mig om jag bad om hjälp. Bäst att bara sticka, jag har redan misslyckats. (och här kommer också in det här med sex utanför äktenskap… Har de ungdomar som inte kunnat stå emot, någon plats i församlingen? Finns det förståelse? Finns det någon att tala med?).

Är det så här vi vill ha det?

Jag skulle ha så mycket frågor och tankar kring det här. Men jag måste ju sätta punkt någonstans. Ingen orkar ju läsa så här långa blogpostar. (kanske jag borde skriva ”onani boken”

Men… Är det alltså synd att onanera?

I så fall, VARFÖR?

Och hur vill vi ta tag i saker och ting? Dags att börja snacka!?!

Kommentera gärna, annars kommer mina tankar och funderingar ingen vart…

Kram!

Andra bloggar om: bibeln, kristendom, sex

Nu jomar jag!

Jag är trött på mig själv…

Jag kan inte sluta skriva utropstäcken eller tre punkter efte typ allt jag vill säga. Det kommer hela tiden!

Hur jag änn försöker  tänka på, att inte få mina texter att se ut som spam, så går det inte…

Om jag  nu skulle ha skrivit: ”blabla, så går det inte.”

Skulle det har blivit helt effektlöst, man MÅSTE bara sätta 3 …:ter efter är. Jag vet som inte hur jag skall få den stämning, som texten har i mitt huvud utan att, antingen avsluta med ”…” eller ”!”  ja, eller ”!?!”  eller varför inte ”..?”

Och alla smileín… Arma gubbar!  Men så grymt bra!! man får rätt stämmning i det man mänar, och det är lättare att undgå missförstånd (isynnerhet i textare). Med alla gulagubbar som jag tvångsmessig, måste lägga in i extern, känner jag mig som en ”teini” :/

Sen, dessutom angående bloggen… (där hade vi det igen ”…”)

Jag e trött på hur den ser ut, den e tråkig! (och där ”!” ) Jag skulle villa fixa nytt utseende, men orkar ine sätta mig in i wordpress system. Har ingen aning om hur nåt annat en att skriva ny post och kolla statistiken funkar.

Jag vet tillex inte hur jag lägger in en link i en post. Såm i mitt föregående inlägg, ”metropolbabyn”, skrev jag till alldra sist, ett tack till min mans bror… Vid hans namn ”farbror Cicka”, skulle jag ha villat länka till hans blogg, men visste inte hur. Jag bestämde mig för att be gubben göra det när han kom hem från Vasa (här skulle jag tex ha likat till Vasastas sidor).

I varje fall… Gubbens tåg körde över någon typ som var ute och traskde på tåg skänorna, så tåget blev typ helt hur sen som hälst. (Gud välsigne den här människan och hoppas han kalarade sig… De gjorde han säkert inte, men jag ville säga nåt fint om den personen, och kunde inte komma på nåt annat.)

När  gubben sen, ivarjefall äntligen kom hem, så glömde jag bort att be honom länka från min till cickas sida. (såg ni! Jag gjorde det, arma gulagubbe)

På natten drömde jag att jag steg upp och gick på toa eller nåt, då stog datorn på och gubben min hade förstått att jag vela linka till Cicks sida, utan att jag beövde säga nåt.

Jag blev glad. (gulagubbe)

När jag vaknade och fått iväg familjen, skulle jag bara lite kolla min blogg. å märkte jag att jag bara drömt! Så nu e jag sur. (sätter nu ingen gubbe)

Ääääääh!!!! Nu bläv den här posten dessutom ARMA lång, fast jag har bestämt att inte skriva långt. Jag vet att ingen orkar läsa långa inlägg, och jag vill ju gärna att ni läser vad jag skrivit.

Allt blir så fel…

Nu går jag, mina 3 punkter, mitt utropstäcken, och alla fulagulagubbar och tvättar fönster. (första gången på nästan… Eller ja, totalt första gången på 4 år. jeppjepp! börjar vara dags nu…)

Tjingeing!

SEX?

Vi Finländare är ett tystlåtet folk (förutom vissa undantag).

Att vara berätta personliga saker tycks vara ett av de svåraste sakerna men stöter på, här i vårt villa land.

Vi vill inte riktigt göra nåt väsen av oss, vi är inte duktigare änn någon annan, vi är inte riktigt bra på nåt (utom lätkä.)

Att berätta till sina vänner om svårigheter, känslor, tankar, rädslor mm. är tycks inte alls vara nåt självklart. Vi vill liksom hålla allt sånt lite för oss själva. Vi är inte ett kramande folk (som svenskar), vi är inte ett pussande fålk (som sydlänningar). Vi holler oss lite i tystnad för oss själva.

Men har vi egentligen ett behov att att få diskutera djupa saker med någon annan?

Jag vet att jag har det i allafall.

Jag vill även ärligt också veta hur andra har det, vad andra tänker och känner. Inte för att jag är nyfiken, utan för att jag har ett behov av att känna igen mig själv och att få veta att jag inte är den ända som tänker och känner på ett visst sätt, eller att jag inte är den ända med nåt nisst problem.

Skulle finländarna bli ett mer ”öppet fålk” om vi skulle börja tala med vara? Skulle vi bli mindre allvarliga och tillslutna? Skulle vi bli gladare?

Alla människor är sexuella varelser. Det är ingen hemlighet. Vi har alla sexuella behov. Vi tänker dagligen på sex, på sätt eller annat. (åtminstånet gör jag det).

Men talar vi om sex?

Nix! Förbjudet!

Jag hörde om en tjej som ringde sin pastor och frågade:

”Vad skall jag göra… Jag är SÅ KÅT!”

Jag garvade så jag stårknade när jag fick höra det här. Först sa den ”finska urmänniskan” i mig, ”men så kan man väll inte göra!”

Men det är ju just så man borde göra, det är så man SKALL göra!

Jag är lite halvstressad på att kyrkan och församlingarna predikar ”INTESEXFÖREÄKTENSKAAP!!!” Men sen ger de inga mer instruktioner.

Hur man kunna läva efter nåt sånt?

Var finns sen stödet, efter att man tagit ett sånt beslut?

Och Var finns stödet när man väl e gift, men sexen inte funkar, eller det annars bara finns nåt som bekymrar en?

Jag talade med en vän som inte är gift. Jag frågade vem hon talar med om sånt hon funderar på. För jag är alldeles säker på att vi alla har funderingar av nåt slag. Frågor, rädslor, ängslan, problem, mm. Vare sig vi är gifta eller inte. Vare sig vi är 10 eller 100år gammla, alla undrar vi vid nåt skede om vi är normala, hur man skall få orgasm, vilka preventiv medel man skall använda, hur vi skall få vår partner att ha det bra, vad göra då sexlusten avtar, hur skall jag årka i samma takt och lika ofta som min kvinna, för att inte tala om grannens kvinna, borde jag vara som hon? Varför man har blåa och gredeliskärbruna fyrkanter på sin pippeli/pimppsa, Ja vem vet allt vi funderar på.

Jag menar, titta bara i ungdomstidningar. De har alla världens frågor. De kan tillockmed ha akuta sjukdomar, som dom inte vågar tala till någon om, eller inte ens visste att de hade. Alltså ungdomarna måste vända sig till TIDNINGAR för att EVENTUELLT få svar på sin fråga innom ett halft år. Vah? Vad är det för sätt? Är det som det skall vara?

Men fullvuxna då? De kan väll inte vända sig till en ungdoms tidning presis. Det skulle väll vara pinsamt att medge att det finns nåt in vuxen ålder man inte har på klar.

…Jag blir så frustrerad!!! (andas in andas ut)

Okej…

Men min vän i allafall, hon sa att hon inte riktigt vet vem hon skulle tala med.

Jag frågade om hon kan tala med nåt syskon? Nej, det kändes inte bra.

Skulle hon tala med sin mamma? Absolut inte! Sade hon.

Har du någon vän att tala med? Nepp, inte det häller.

Jaa, det fanns inte riktigt någon…

Vi kom överens om att hon kunde tala med mig och jag med henne

Jag skulle nu villa veta.. Vem talar du med? Skulle DU villa kunna tala mera öppet om sex och samliv, problem och funderingar?

Är du rädd för första gången du skall ha sex?

Vet du inte vem du skall vända dig till när inte lusten hittas efter förlåssningen?

Jag har länge varit intresserad att på nåt vis hjälpa unga, skaffa ett netverk av vuxna, lära nygifta, tala på föreläsninga, svar på frågor, fråga frågor (då jag inte är någon sexguru som vet allt, tvärtom uppläver jag att jag själv också kunde ha nytta att tala med någon). Ja jag vet inte… Starta en fitt och pitt klinik/ pimppi, pippeli blogg?

Komentera snälla! De här är viktiga saker, vet ni

Om ni tycker de e grymt pinsamt, skriv mail till mig.

Carina. rosenlund@gmail.com

Tjingeling!