Sonen:
”Pappaa!?!”
”Varför har turtles såndäna dukar för ögonen?
Pappan:
”No, för att ingen skall känna igen dåm…”
(Mamman mummlar för sig själv: Bra täckmantel…)
Pappan fortsätter:
”…Vet du, som en maskeraddräkt…”
Mamman:
”Men du skulle ju fråga pappa, varför dåm kan hoppa så…”
Pappan avbryter:
”Nä men…”
Han är ännu helt uppe i dukarna…
”Turtles e ju från Japan, vet du..” (Fortsätter han)
Sonen följer med, medan han slävar i sig sin ärtsoppa.
Pappan: ”Och i Japan älskar dåm färger”
Mamman kan inte hålla sig utanför diskussionen, hon avbryter:
”Men pappa, de flästa ninjor har faktiskt svarta dukar..”
Allt stannar i några sekunder, pappan stirrar på mig med munnen öppen. Sen ruskar han på huvudet och vänder sig till sonen. Pappan fortsätter:
”Men Sonen, Hur skulle musmästaren känna till Donatello, om han inte hade en lila duk?”
Sonen:
”Nooo, på hans slåvapen”
Pappan kontrar:
No vah, om han inte har det med sig då? Hur skall musmästaren känna igen honom då?”
Sonen:
”…Vänta pappa, jag måste baijssa” (stiger upp mitt i maten och springer in på toa med munnen fullproppad av mat) ”sen fortsätter vi att undersöka det här. Då får du pappa fortsätta med dina frågor…”
B och pappan funderar på Turtles
RosaCarina i förorten 