Vi Finländare är ett tystlåtet folk (förutom vissa undantag).
Att vara berätta personliga saker tycks vara ett av de svåraste sakerna men stöter på, här i vårt villa land.
Vi vill inte riktigt göra nåt väsen av oss, vi är inte duktigare änn någon annan, vi är inte riktigt bra på nåt (utom lätkä.)
Att berätta till sina vänner om svårigheter, känslor, tankar, rädslor mm. är tycks inte alls vara nåt självklart. Vi vill liksom hålla allt sånt lite för oss själva. Vi är inte ett kramande folk (som svenskar), vi är inte ett pussande fålk (som sydlänningar). Vi holler oss lite i tystnad för oss själva.
Men har vi egentligen ett behov att att få diskutera djupa saker med någon annan?
Jag vet att jag har det i allafall.
Jag vill även ärligt också veta hur andra har det, vad andra tänker och känner. Inte för att jag är nyfiken, utan för att jag har ett behov av att känna igen mig själv och att få veta att jag inte är den ända som tänker och känner på ett visst sätt, eller att jag inte är den ända med nåt nisst problem.
Skulle finländarna bli ett mer ”öppet fålk” om vi skulle börja tala med vara? Skulle vi bli mindre allvarliga och tillslutna? Skulle vi bli gladare?
Alla människor är sexuella varelser. Det är ingen hemlighet. Vi har alla sexuella behov. Vi tänker dagligen på sex, på sätt eller annat. (åtminstånet gör jag det).
Men talar vi om sex?
Nix! Förbjudet!
Jag hörde om en tjej som ringde sin pastor och frågade:
”Vad skall jag göra… Jag är SÅ KÅT!”
Jag garvade så jag stårknade när jag fick höra det här. Först sa den ”finska urmänniskan” i mig, ”men så kan man väll inte göra!”
Men det är ju just så man borde göra, det är så man SKALL göra!
Jag är lite halvstressad på att kyrkan och församlingarna predikar ”INTESEXFÖREÄKTENSKAAP!!!” Men sen ger de inga mer instruktioner.
Hur man kunna läva efter nåt sånt?
Var finns sen stödet, efter att man tagit ett sånt beslut?
Och Var finns stödet när man väl e gift, men sexen inte funkar, eller det annars bara finns nåt som bekymrar en?
Jag talade med en vän som inte är gift. Jag frågade vem hon talar med om sånt hon funderar på. För jag är alldeles säker på att vi alla har funderingar av nåt slag. Frågor, rädslor, ängslan, problem, mm. Vare sig vi är gifta eller inte. Vare sig vi är 10 eller 100år gammla, alla undrar vi vid nåt skede om vi är normala, hur man skall få orgasm, vilka preventiv medel man skall använda, hur vi skall få vår partner att ha det bra, vad göra då sexlusten avtar, hur skall jag årka i samma takt och lika ofta som min kvinna, för att inte tala om grannens kvinna, borde jag vara som hon? Varför man har blåa och gredeliskärbruna fyrkanter på sin pippeli/pimppsa, Ja vem vet allt vi funderar på.
Jag menar, titta bara i ungdomstidningar. De har alla världens frågor. De kan tillockmed ha akuta sjukdomar, som dom inte vågar tala till någon om, eller inte ens visste att de hade. Alltså ungdomarna måste vända sig till TIDNINGAR för att EVENTUELLT få svar på sin fråga innom ett halft år. Vah? Vad är det för sätt? Är det som det skall vara?
Men fullvuxna då? De kan väll inte vända sig till en ungdoms tidning presis. Det skulle väll vara pinsamt att medge att det finns nåt in vuxen ålder man inte har på klar.
…Jag blir så frustrerad!!! (andas in andas ut)
Okej…
Men min vän i allafall, hon sa att hon inte riktigt vet vem hon skulle tala med.
Jag frågade om hon kan tala med nåt syskon? Nej, det kändes inte bra.
Skulle hon tala med sin mamma? Absolut inte! Sade hon.
Har du någon vän att tala med? Nepp, inte det häller.
Jaa, det fanns inte riktigt någon…
Vi kom överens om att hon kunde tala med mig och jag med henne 🙂
Jag skulle nu villa veta.. Vem talar du med? Skulle DU villa kunna tala mera öppet om sex och samliv, problem och funderingar?
Är du rädd för första gången du skall ha sex?
Vet du inte vem du skall vända dig till när inte lusten hittas efter förlåssningen?
Jag har länge varit intresserad att på nåt vis hjälpa unga, skaffa ett netverk av vuxna, lära nygifta, tala på föreläsninga, svar på frågor, fråga frågor (då jag inte är någon sexguru som vet allt, tvärtom uppläver jag att jag själv också kunde ha nytta att tala med någon). Ja jag vet inte… Starta en fitt och pitt klinik/ pimppi, pippeli blogg?
Komentera snälla! De här är viktiga saker, vet ni 🙂
Om ni tycker de e grymt pinsamt, skriv mail till mig.
Carina. rosenlund@gmail.com
Tjingeling!
RosaCarina i förorten 