Skummade omkring på google och ”googlade” min historia.
Hittade en hel del intressant om mig. Bla. nån artikel om mig och mina vänner i Vasablade år 1996 (kändis) De hade blivit en massa krambambuli om artikeln och googlade jag rätt, så bläv det tillochmed rättegong, eller nåt liknande om juttun.
Jag hittade någon jättegammal hemsida jag gjort för 100 år sen.
Jag hittade bilder från gamla jobb och så lite mera sånt.
Men intressantast, tyckte jag var en undersökning som gjorts om skolhemmet, som jag var på i min vilda ungdom. 🙂
Eller undersökningen gjordes på eleverna som gått där.
55 före detta skolhemselever deltog i undersökningen. En trediedel av dem lävde ett normalt liv. En annan trediedel hade alla möjligheter till ett normalt liv och den sista tredjedelen har blivit beroende av samhällets stöd.
Jag känner mig lyckligt lottad, känner mig som en solros.
Jag tränger fram genom asfalt, jag växer i hudanasomhelst omständigheter. Jag går genom storm, jag kämpar fram, jag ger inte upp!
Man glömmer bort ibland vad man har bakom sig. Men jag märkte att tittar jag tillbax och ser varifrån jag kommit, ser framtiden rätt så näringsrik ut.
Här får ni ta del av en liten bit av undersökningen…
Känner mig som en lyckligt lottade tredjedel.
Sami Grannabba, Jan Weckström :
FÖRE DETTA SKOLHEMSELEVER –
en uppföljning bland elever inskrivna på VBU-center Lagmansgården 1984-1997
Publikation/Pedagogiska fakulteten; nr 6, 2004
ISBN: 952-12-1323-X, (hft.) [135] s.
Pris: 10 €
Denna undersökning är en uppföljningsstudie bland före detta elever från VBU-center Lagmansgården, det enda svenskspråkiga skolhemmet i Finland. Det övergripande syftet är var att utröna hur före detta skolhemselever klarar sig i samhället. För att uppnå detta syfte har vi undersökte vi vad skolhemseleverna gjort efter skolhemsplaceringen och hur deras livssituation såg ut vid tidpunkten för intervjun. Innehållet i den teoretiska delen utgörs av tidigare uppföljningsstudier bland före detta skolhemselever i Finland samt av centrala begrepp, såsom levnadsnivå, livskvalitet och marginalisering. Forskare vars forskningsresultat vi särskilt intresserat oss för är de nordiska livskvalitetsforskarna Allardt, Naess och Kajandi.
Undersökningens målgrupp består bestod av 55 elever, som varit placerade på skolhemmet någon gång mellan åren 1984 och 1997. Det empiriska materialet insamlades med hjälp av individuella temaintervjuer. Intervjuerna bandades och skrevs ut ordagrant. Undersökningen är både kvantitativ och kvalitativ till sin karaktär.
Resultaten av uppföljningen följer långt de tidigare gjorda uppföljningsstudierna bland före detta skolhemselever i vårt land. I undersökningen fann vi att en majoritet av eleverna saknar en yrkesutbildning, att en tredjedel hade arbete och att hälften av eleverna hade gjort sig skyldiga till brott efter skolhemsplaceringen. Bland de tidigare gjorda uppföljningsstudierna har man inte omtalat droger som ett allvarligt problem bland före detta skolhemselever. I denna undersökning framkomme dock att hela 83 % av de intervjuade eleverna prövat droger. Även om dessa resultat ser ut att vara genomgående negativa skall man inte direkt anklaga skolhemmet. Både avsaknaden av yrkesutbildning och brottsligheten hänger ihop med tiden efter skolhemmet. Den slutsats vi dragit är att skolhemsplaceringen avbryts för tidigt. De flesta eleverna lämnade skolhemmet vid 16 års ålder och många var då ännu inte mogna att leva ett självständigt liv.
Det övergripande syftet har vi besvarat med hjälp av den trappstegsmodell vi presenterar i resultatkapitlet. Modellen visar att en tredjedel av eleverna lever ett normalt liv, den andra tredjedelen har alla möjligheter kvar till ett normalt liv medan den sista tredjedelen blivit beroende av samhällets stöd.
RosaCarina i förorten 