Sonen:
”Pappaa!?!”
”Varför har turtles såndäna dukar för ögonen?
Pappan:
”No, för att ingen skall känna igen dåm…”
(Mamman mummlar för sig själv: Bra täckmantel…)
Pappan fortsätter:
”…Vet du, som en maskeraddräkt…”
Mamman:
”Men du skulle ju fråga pappa, varför dåm kan hoppa så…”
Pappan avbryter:
”Nä men…”
Han är ännu helt uppe i dukarna…
”Turtles e ju från Japan, vet du..” (Fortsätter han)
Sonen följer med, medan han slävar i sig sin ärtsoppa.
Pappan: ”Och i Japan älskar dåm färger”
Mamman kan inte hålla sig utanför diskussionen, hon avbryter:
”Men pappa, de flästa ninjor har faktiskt svarta dukar..”
Allt stannar i några sekunder, pappan stirrar på mig med munnen öppen. Sen ruskar han på huvudet och vänder sig till sonen. Pappan fortsätter:
”Men Sonen, Hur skulle musmästaren känna till Donatello, om han inte hade en lila duk?”
Sonen:
”Nooo, på hans slåvapen”
Pappan kontrar:
No vah, om han inte har det med sig då? Hur skall musmästaren känna igen honom då?”
Sonen:
”…Vänta pappa, jag måste baijssa” (stiger upp mitt i maten och springer in på toa med munnen fullproppad av mat) ”sen fortsätter vi att undersöka det här. Då får du pappa fortsätta med dina frågor…”
B och pappan funderar på Turtles
RosaCarina i förorten 
Pingback: En artikulativ son del 18 « Storyteller -
Det här är så grymt kul!
Benjamin: du är BÄST!
(om ni inte tycker det är kul, så måste ert hjärta nog ha stannat nånstans längs vägen…)
lål!
I det här fallet, måste jag säga…
Tycker jag nog att det är pappan som e lite rolig…
Jag menar… ”Musmästaren”! Hur kul e int de:)
Oh holy moly. Musmästare! Hohhoh, mitt sjuka huvu kom på nåt roligt nu. Men Mathias är ibland lite lättstött när det gäller min sjuka humor så jag låter bli att säga vad jag tänkte! 😀
Sori att jag spämmar din blog nu… måste bara kommentera att jag nyss såg dendär nya turtles leffan. Den va kiva.
Dankku du sade ren i.o.m din kommentar:P
bra att det ändå var en av turtles typerna som var musmästare så behöver ingen ta illa upp här (eller bli alltför flattered?).
Nåja, nu ska ja va tyst.
Benjamin är bäst!:D
tilannekomiikkaa parhaimmillaan!!
Wow! Varför kan inte någon göra en dokumentärfilm om ert vardagsliv?
…sonens turtles är hemma hos oss… ifall ni undrar. 🙂 Ska försöka få dem till er på nå’t sätt. 🙂 Kram
Turtless är efterlängtade…
Prätkähiiret har fått fylla det tomma utrymmet i sonens hjärta, då turtless bor tillfälligt i Borgo. Men det är inte så farligt säger han! 🙂
För han vet att Emil och Elias tar bra hand om dom!
…
Ja, en dockare…
Skulle ju bli ett lagom kaos!
Film teamet skulle bara snubbla och trilla omkull och få allergianfall av allt stök och rodd och sit som hör till vår vardag… (vare sig vi vill det eller inte)
Sen skulle de bli trötta av alla frågor sonen skulle ställa dem och babyn skulle trassla in sig i alla sladdar…
Men, varför inte!?!
Skicka hit gubborna bara!